1 april.

Efter några sura och maktkamps avgörande dagar kom han till slut krypande till korset. Yes det var han som ringde. Jag hade inte en endaste tanke att höra av mig, jag lever efter principen; mest envis vinner. Han var liite svårflörtad med att säga förlåt eftersom han allltid tycker att det är lilla jag som bråkar. Man jag är ju så liten. En som är så liten kan inte bråka, det ligger inte i min natur. Självklart sa jag förlåt eftersom jag är så snäll och då det är den eminenta dan 1 april... Till slut kunde han säga ett litet motvilligt förlåt.... man att det var han, ja han, som ringde säger väl allt. He loves me, he wanna merry me. Inlägget under var kanske lite magstarkt. Kan kanske bero på att jag läst spanska i 6 år. Den sydkontinentala karaktären har nog blivit en del av mig, den har zatt zina zpår....het som chili men stärkande för själen. Appropå ingenting, vet ni en sak som jag hatar. Myror.


 

Ciao.


Kommentarer

Your thoughts:

Namn:
Remember me?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0