SMALIN

Enligt appen the wonder weeks så ska Åkes "sunny side" nu lysa igenom. I så fall så måste "the stormy period" vara rena rama naturkatastrofen.

Mvh
Meteorologen

Gossebarnet har inte behövt gå naken under hans första fem månader (snart) i livet. Och om jag tittar i hans byrå så kommer han inte heller behöva gå med rumpan bar framöver. En låda med storlek 50 och 56 är nu klar för vinden. Och sen kan han även ha en del plagg i storlek 56 fortfarande så mer finns det att lägga undan...

Hujedamej vad avundsjuk jag är på honom. Jag vill också ha en hel massa kläder.

Varför lådan ska upp på vinden är något oklart (amningshjärna?) för Åke ska inte få något syskon. Det har han själv sett till att ordna.

Sent om sider är det någon som hittat sina fötter. Och inte är det mamman. Eller pappan.

Imorse höll gossebarnet på att ramla ner från kökssoffan. Det är så lurigt nu när han helt plötsligt kan rulla hit och dit och fram och bak och ut och in. Ja kanske inte ut och in direkt men ni fattar principen. Jag antar att jag får sluta lämna honom ensam på kökssoffan medan jag plockar undan frukosten hädanefter. Får väl lägga honom på golvet. Eller nåt.

Den förrädiska kökssoffan...

Och som om inte det vore nog (jag syftar på den här braiga dagen) har jag blivit speciellt utvald. Är det inte fantastiskt så säg.

Jag har hunnit tvätta håret på både mig själv och gossebarnet och just nu har jag ett sovande barn i famnen. Pris ske Gud. Det här blir nog en bra dag!

Vissa dagar när det känns lite ruttet då gör jag klokast i att välja rätt bland kaffemuggarna.

Vilken underbar morgon. Där sprack ett glas. Men jag hänger inte läpp för det för jag har faktiskt spanat in nya glas på Åhléns. Lägligt.

Godmorgon. Vad har hänt med mitt ljus? Kanske försöker Gud skoja till det lite med mig. Få in lite humor i all misär. En tackar och bockar! Eller nåt.

En annan liten glädje under den här hemska dagen var att jag slog personligt rekord i ruzzle. 87 ord. Så sjukt nöjd.

Försökte vända dagen till det bättre genom att baka en sockerkaka. Funkade lite. Mest för psyket. Men det är fortfarande sjukt provocerande att en människa på 64,5 cm kan ta knäcken på en.

Jag måste vara världens hemskaste människa som förtjänat världens mest missnöjda och skrikiga pojke. Idag (och i princip alla andra dagar) bortskänks han gratis. Och inte verkar det som att han blir gladare när han får nya fina kläder heller. Otack är världens lön.

Funkar om man äter den såhär. Dvs. om man INTE äter de där äckliga majssnacksen.

Kanske kan man dock lura till sig lite pengar av tandfen med de kvarvarande majssnacksen. Eller så dänger man dem i soporna.

Efter en hård natt började Åke dagen med att förstöra morgonkaffet. Det livsnödvändiga kaffet som jag gärna intar utan bitring. Tack för det du fyra äpplen höga lilla bebis som tar knäcken på din ömma moder. Om jag drack kaffet ändå? Självklart.