Barnrum.

Idag har jag i sann blogganda smällt av en massa foton på Åkes rum. Och i sann blogganda väntar jag tills imorgon (?) med att visa er hur det ser ut. För nu har jag faktiskt inte tid. Jag ska ut och äta middag. Utan man och barn. Med vänner. Jabbadabbadoooooooooo!
 
Sneak peak.

Snart 10 månader.

Men beter sig redan som en nonchalant tonåring. 
 
Suck för dagens ungdom.

Sömn.

För alla er fem läsare kan jag nu informera om att Åke nu förpassats till eget rum. Och han har nog aldrig sovit så bra. Eller så är det vi som inte hör honom. Två sköna nätter har det varit hursomhaver.


Senaste.

De tre senaste korten på telefonen visar handling med bebis, död åt julgranen och Åkes nya intresse (leta och dra fram och tugga på pappas innebandyklubbor). Kul med småbarnslivet. Tur att vi kan elda lite i alla fall.


Morgonstund har guld i mund.

Jo tack men då vore det skönt att få sova på natten först. Ett nytt fräscht år innebär visst inte bättre sömn hos 8-månaders bebisen. Skitans.

Den eviga frågan kvarstår: Hur kan en varelse som är så liten och håller igång med armar och ben 24/7 kräva så lite sömn både dagtid och nattid? Hur kan en sådan kräva mindre sömn per dygn än en vuxen kontorsarbetare?


Julshopping.

Åke tycker att det räcker med julshopping nu. Tyvärr så har hetsen bara börjat. Många klappar kvar att inhandla. Och eftersom att sonen är "pojken som inte vill sluta amma" och "pojken som vägrar flaska" får han glatt följa med.


Trött.

Ha! Där satt den. Visste väl att han måste ha någon slags gräns för hur länge han orkar hålla sig vaken. Sover en varken på dagen eller på natten i några veckor så verkar det som att en tillslut ger upp och somnar. Och det mitt i maten. Men ha på det!


Utmärkelse.

Så var det fastslaget. Åke är årets baby. Skönt. Då har vi gjort nått rätt i alla fall.


Åke.

Barnet lever. Och föräldrarna lika så. Sen sist så har Åke växt i sina ugglebyxor, smakat mandarin, tittat på babblarna, lärt sig att sitta samt att välta mjuka klossar. Och för exakt en vecka sedan blev han 6 månader. Den milstolpen kom dock inte med bättre sömn som ett brev på posten.


Litterär.

Idag har vi köpt en bok åt Åke. Inte för att han kan läsa utan för att han med den kan roa sig själv en liten stund. Prasselbok=andningshål.


Mystiskt.

Åke låg och lekte på filten på golvet. Föräldrarna var i köket. Åke hojtar till. Pappan går för att hämta liten pojke till köket. Pappan kommer tillbaka och hämtar mamman. Föräldrarna upptäcker bebisen halvt under soffan. Mest mystiskt är ändå hur han lyckats kila fast sig själv runt soffbenet.


Efter regn kommer solsken.

Jobbig natt.


Kl 04:22 natten mot tisdag.

Enligt appen the wonder weeks så ska Åkes "sunny side" nu lysa igenom. I så fall så måste "the stormy period" vara rena rama naturkatastrofen.

Mvh
Meteorologen


Garderob.

Gossebarnet har inte behövt gå naken under hans första fem månader (snart) i livet. Och om jag tittar i hans byrå så kommer han inte heller behöva gå med rumpan bar framöver. En låda med storlek 50 och 56 är nu klar för vinden. Och sen kan han även ha en del plagg i storlek 56 fortfarande så mer finns det att lägga undan...

Hujedamej vad avundsjuk jag är på honom. Jag vill också ha en hel massa kläder.

Varför lådan ska upp på vinden är något oklart (amningshjärna?) för Åke ska inte få något syskon. Det har han själv sett till att ordna.


Hands up.

Sent om sider är det någon som hittat sina fötter. Och inte är det mamman. Eller pappan.


Kom och fynda!

Jag måste vara världens hemskaste människa som förtjänat världens mest missnöjda och skrikiga pojke. Idag (och i princip alla andra dagar) bortskänks han gratis. Och inte verkar det som att han blir gladare när han får nya fina kläder heller. Otack är världens lön.


Aktiviteter.

Ibland läser vi bok. Och ibland sjunger vi. Och ibland ber vi.


Leksak.

Åke har fått en giraff. Sophie the giraffe. Med den kan han ligga och träna nacken i säkert två minuter utan att skrika.


Världen.

Pappan håller hela världen i sin famn och Åke har Afrika närmast hjärtat.


Träning.

Nackträning pågår. Tyvärr verkar Åke brås på sin mor som tycker att träning är sådär. Förlåt mig jag menar avskyvärt. Men skam den som ger sig. Och tur att han inte själv kan bestämma hur han ska ligga. Mor väljer magläge åt honom med jämna mellanrum. Dock inte utan protester.


Tidigare inlägg
RSS 2.0