SMALIN

det är skam vad jag är dålig på att blogga nu för tiden.
det är inte direkt meningen att det ska vara så här resten av livet.
jag ska försöka bli bättre jag lovar. till och med min make bloggar mer än mig. det händer inte ofta.
ibland är det väl så. vi kan kanske säga att jag haft en minisemester från bloggen.
jag är lite trött faktiskt. oh no inte på bloggen. och inte på er. men ni vet så är det bara ibland.
och i söndags träffade jag en människa som bara sög ut all min livskraft. det är det värsta som finns, människor som kan ta all ens energi. jag är som världens största sockerbit. alla otäcka flugor dras till mig. jag får aldrig en lugn stund från alla puckon som bara ska prata och prata och suga och suga ur all min livsenergi. så fort jag ska ut och åka kollektivt får jag ett psyko efter mig. den ena ska visa vykort som han målar och säljer, den andra ska visa stolar han täljer och den tredje vill ha mitt telefonnummer och den fjärde vill att jag ska hålla hennes bäbis i en evighet...
jag blir så trött så trött. jag antar att det är för att jag ser så snäll och oförstörd ut. och inte kan  man med sig att vara otrevlig heller. det är väl min lott i livet. vara vän med alla missanpassade människor.
ge mig styrka.

sicket deppoinlägg det blev. dags att rycka upp sig. får allt bli en look of today sen.
sånt glädjer ju alla.