SMALIN

sicken helg det varit.
haft besök av joels kompis från kalmar.
vilket resulterade i klättring på crux i lördags.
först tyckte jag det var helt ok.
sen hatade jag det, tyckte det var det tråkigaste jag gjort i hela mitt liv.
sen tyckte jag att det var rätt kul ändå. och att det bör göras igen. och kanske igen.
igår och idag funderar jag dock om det är värt det pga träningsvärk.
syrran bara skrattade rakt ut när hon hörde att jag varit och klättrat.
och samtidigt som skrattet haglade nöp hon i min vänstra biceps.
ganska förnedrande faktiskt.
joel posar friskt och vågat.
jag gör det inte lika stailish.
japp kära vänner.
matte och joel.







 matte, micko och joel tjeckar läget.
balla sus.
notera mina olikfärgade snören.
det är jätteinne i vår.
enligt style by canslätt.




micko och joel är old in the game. och apade sig uppåt väggarna snabbt som bara illrar kan.
 
jag säkrade åt joel. väldigt lugnt och säkert.
visst visst väääldigt säkert.

  
jag var jättebra.
men lite trött i slutet.
slutet gott allting gott.
en erfarenhet rikare.
nästa gång ska jag göra det ute.
i verkligheten. alldeles själv.
precis som en riktig äventyrare.
typ som göran kropp.
får se vad joel tycker om det.
jag tror nog att det är rätt ok.
jag klarade ju iaf några leder.
kanske inte de allra svåraste men hey hur svårt kan det vara på ett berg?
säkert jättelätt.

translation and conclusion: climbing at crux is eazy for a monkey and for me.
the most important thing to remember is to wear miss matching laces for your shoes.